dags att lägga ner det i en låda nu
mjoodaa har varti en hyffsat bra dag idag..
kände mej enormt nere å va riktigt ledsen ett tag men sen tog jag mej i kragen å bestämde mej för att inte sörja något jag inte har å glädjas åt de jag har istället. men jag hatar att vara ensam.
fast än jag e omringad av folk känner jag mej ensam.
är det mitt fel att det blivit så här?har jag orsakat detta tomrum?
kan man dra med sej olycka när man funnit sin livslycka,sin livsglädje och sin livslust? kan man växas ifrån?
nu tror säker många av er helt fel där ute .detta har ingenting med min underbara kärlek att göra.
jag vill bara veta om jag gjort fel i att finna mannen i mitt liv?jag kan inte fråga om jag blivit annorlunda för de blir man när man finner sin andra hälft! givetvis växer man massa när man finner sin kärlek. men de förstår bara folk som själva varit med om det.men jag e ju samma människa som annars bara de att jag blivit mognare i sinnet på ett plan.
allt e så komplicerat... men de e väl bara ännu ett bevis på att men börjar bli gammal.livet är komplicerat. att vara "vuxen" är komplicerat.men jag ska försöka sluta sörja å se på de som en bra period i mitt liv. men duger inte jag duger inte ni.
jag e trött på att vara allas slagpåse å utnyttjas och hunsas runt på.man ska ge och ta som en vis kvinna sa.
tack linnéa för att du finns du e så bra.vårat samtal fick mej att inse att det är dags att lägga saker på hyllan nu.dags att ge upp.
men de är jobbigt att inse sånna saker.svårt att släppa taget om något man kännt så länge.men jag måste. det finns ingen plats för mej där längre.
och tack kärleken för att du finns
jag e så otroligt glad att jag har dej älskling som lyfter upp mej när jag känner mej nere. du är mitt allt. och de vet du.
