förlåt :(
ligger och tittar på den lilla ljusglimten som smiter in i vårat annars kolsvarta mörka sovrum och lyssnar på älsklingen å katten i fotänden snusa ikapp å försöker somna om men drömme jag just hade gjorde mej rejält ledsen.
ledsen över hur dum jag är. hur kan jag varit så blind?
hjärnan är extremt bra på att förtränga saker och tydligen väldigt bra på att förtränga hur mycket man saknar någon man stött bort själv.
jag va blind å förstod ingenting jag var dum och kunde inget göra. hur kan hon någonsin förlåta mej?
min allra bästa vän är förlorad och det är mitt eget fel.
jag saknar min allra bästa väns härliga skratt som jag inte längre minns hur det låter. :(
hur är det möjligt att man kan vara så otroligt lycklig som jag är med min älskade men ändå bär på en stor hjärtesorg över att ha förlorat?
kan man vara så lycklig och så ledsen på samma gång?
tydligen
min allra bästa vän jag hade hade det inte lätt hon hade ett helvete som jag inte såg för jag var för blind. och när jag väl såg så tittade jag inte så noga och mitt naiva tänkande och min barnsliga hjärna tänkte att det ordnar sej och hoppades på det bästa.
men när jag en dag såg hennes ögon glittra på ett sätt dom aldrig gjort innan på ett sätt som jag trodde dom redan glittrat men detta var något nytt. hon hade träffat den rätta. hur kundejag så naivt tänka att hon hade den rätta innan? hur kundejag vara så blind. min rädsla å feghet gjorde mej förvirrad och jag hade ingen aning om hur det egentligen stod till. hur det verkligen var i hennes helvete. hur kan hon någonsin fölåta mej?
min hjärna har föträngt min bästa vän och min ångest har stötit henne längre å längre ifrån mej.
jag saknar hennes skratt som jag inte längre minns jag saknar våra stunder med pyssel å fika å glass på sommarens kallaste dag.
jag saknar att "ploppa finkar" ,att hytta med fingret åt hennes katter för dom tar så många stora fåglar.
jag saknar min allra bästa vän
min allrabästa vän som jag stött bort alldelels själv
hur ska hon någonsin kunna förlåta mej?
vill inte störa vill inte vara ivägen vill inte få gamla sår upprivda igen
vill att hon ska vara lycklig och vill att hon ska ha det bra
men jag kommer inte kunna blir hel igen för den dagen hon flyttade försvann en del av mej.
hur kan det vara så att man är lycklig och ledsen på samma gång?
jag är förvirrad
mitt hjärta är så lyckligt men ändå så är det något som pickar långt där inne som saknar
kan man förlåta någon som gjort något så hemskt som att inte se? kan man förlåta nogon som inte förstod?kan man förlåta någon som låtit hjärnan förtränga? kan man förlåta någon som stötit bort?
stötit bort sin allra bästa vän.
kan hon någonsin förlåta mej?
jag saknar min allra bästa vän
ledsen över hur dum jag är. hur kan jag varit så blind?
hjärnan är extremt bra på att förtränga saker och tydligen väldigt bra på att förtränga hur mycket man saknar någon man stött bort själv.
jag va blind å förstod ingenting jag var dum och kunde inget göra. hur kan hon någonsin förlåta mej?
min allra bästa vän är förlorad och det är mitt eget fel.
jag saknar min allra bästa väns härliga skratt som jag inte längre minns hur det låter. :(
hur är det möjligt att man kan vara så otroligt lycklig som jag är med min älskade men ändå bär på en stor hjärtesorg över att ha förlorat?
kan man vara så lycklig och så ledsen på samma gång?
tydligen
min allra bästa vän jag hade hade det inte lätt hon hade ett helvete som jag inte såg för jag var för blind. och när jag väl såg så tittade jag inte så noga och mitt naiva tänkande och min barnsliga hjärna tänkte att det ordnar sej och hoppades på det bästa.
men när jag en dag såg hennes ögon glittra på ett sätt dom aldrig gjort innan på ett sätt som jag trodde dom redan glittrat men detta var något nytt. hon hade träffat den rätta. hur kundejag så naivt tänka att hon hade den rätta innan? hur kundejag vara så blind. min rädsla å feghet gjorde mej förvirrad och jag hade ingen aning om hur det egentligen stod till. hur det verkligen var i hennes helvete. hur kan hon någonsin fölåta mej?
min hjärna har föträngt min bästa vän och min ångest har stötit henne längre å längre ifrån mej.
jag saknar hennes skratt som jag inte längre minns jag saknar våra stunder med pyssel å fika å glass på sommarens kallaste dag.
jag saknar att "ploppa finkar" ,att hytta med fingret åt hennes katter för dom tar så många stora fåglar.
jag saknar min allra bästa vän
min allrabästa vän som jag stött bort alldelels själv
hur ska hon någonsin kunna förlåta mej?
vill inte störa vill inte vara ivägen vill inte få gamla sår upprivda igen
vill att hon ska vara lycklig och vill att hon ska ha det bra
men jag kommer inte kunna blir hel igen för den dagen hon flyttade försvann en del av mej.
hur kan det vara så att man är lycklig och ledsen på samma gång?
jag är förvirrad
mitt hjärta är så lyckligt men ändå så är det något som pickar långt där inne som saknar
kan man förlåta någon som gjort något så hemskt som att inte se? kan man förlåta nogon som inte förstod?kan man förlåta någon som låtit hjärnan förtränga? kan man förlåta någon som stötit bort?
stötit bort sin allra bästa vän.
kan hon någonsin förlåta mej?
jag saknar min allra bästa vän
Kommentarer
Postat av: Josephine
=,)
Det var nog minst lika svårt för dig som för mig vid den tiden, det är alltid lätt att vara efterklok såklart men jag är glad att du fanns där då...
Det kan vara lätt att förlåta men jag glömmer aldrig. Om jag tar bort allt det onda så skulle jag göra allt för att gå tillbaka i tiden och stanna där, Mejerigatan var den absolut bästa och sämsta tiden i mitt liv =)
Älskar dig min Lalia!
Trackback
